“Finns ingen bättre lämpad att ta fram 3D-printade produkter än tryckerier”
Ja vem är bättre lämpad? Den frågan basunerar Jan Sätherlund ut till publiken på Print Next 18. Jan är lärare på Xenter, och höll tillsammans med en elever och en före detta elev ett föredrag om dagens möjligheter inom 3D-printing.
När Jan ställer sig frågan så gör han det med lika delar passion och förtvivlan, han brinner för 3D-print, men kan inte riktigt förstå varför inte fler aktörer ger sig in på marknaden.
Jan Sätherlund lyfter fram två företag som tagit till sig tekniken. Big Image i Täby norr om Stockholm tillverkar specialdetaljer till utställningssystem som man säljer till sina kunder – dessa visar han upp för publiken (se bilden överst). Arkitektkopia har sedan en tid en omfattande 3d-produktion med två skrivare.
3D-printers har blivit både billigare och snabbare de senaste åren. Användningsområdet sträcker sig från enklare industridetaljer i plast, till spjutspetsar inom modern teknologi med möjligheten att skriva ut exempelvis biomaterial.
Jan Sätherlund hade med sig en 3D-skrivare och visade upp tekniken live på Print Next 18.
Sätherlund drar ett exempel om ett projekt där man lyckats skriva ut mänsklig hud till brännskadade. Sen lägger han till att det kanske förvisso inte är mänsklig hud som tryckerierna ska rikta in sin verksamhet på. Men att det finns massvis med produkter som faktiskt lämpar sig till tryckerier, och han understryker att det är i grund och botten en trycksak det handlar om, en trycksak i 3D.
Xenter-eleven Helena Kågebrand får ordet, hon har gjort sin praktik på Arkitektkopia som har två 3D-printers och hon visar upp exempel på föremål hon gjort, både under praktiken och i skolan. Ett föremål som hon visar upp är en reservdel till en maskin, reservdelen har hon tagit fram genom “reversed engineering”. Hon har utgått från den trasiga detaljen och återskapat den i en 3D-printer.
Sko i gips utskriven med 3D-skrivare
Modeller till arkitekter
Sen berättar hon om hur användbart det är för arkitekter att enkelt kunna ta fram modeller av ritningar, Helena hjälper arkitekter både med att ta fram färdiga modeller, eller hjälpa dem skapa filer som är möjliga att skriva ut. Sen visar Helena upp lite mer “konstnärliga” föremål, exempelvis en Converse-sko i härliga färger. Hon berättar också att de senaste materialet som man börjat skriva ut i är lera, och sen förtydligar hon och säger “alltså keramik”.
Därefter så är det dags för nästa talare att fortsätta presentationen, men medan den nya datorn ska kopplas in så passar publiken på att ställa lite frågor.
En i publiken säger så här:
– Det finns ju i dagsläget ingen omfattande produktion av 3D-produkter, det är ju på hobbynivå, ursäkta uttrycket men det är ju leksaker.
Sätherlund kommer snabbt med svar på tal och berättar att det absolut inte är leksaker och att det visst finns produktion i Sverige, att flera stora företag i Sverige tar fram många produkter med hjälp av 3D-skrivare, inklusive Scania och Siemens.
Det går att skriva ut fotorealistiska miniatyrer av personer, kanske till bröllopstårtan, eller varför inte som produktmedia?
Näst ut är den före detta Xenter-eleven Stefan Lagerstam som jobbar som Application Specialist på Protech. Stefan berättar mer om de tekniska aspekterna i 3D-skrivarna och om hur utvecklingen har sett ut. Han berättar att från och med 2016 så går det att skriva ut i sex material samtidigt, och i CMYK + vit färg. Vidare så går det att blanda olika material.
Stefan berättar om hur färgutvecklingen hos 3D-skrivarna generellt sett ut och förklarar att det i dag är fullt möjligt att “räkna ut” hur färgen kommer se ut på den färdiga produkten. Vidare så berättar han att det är helt genomförbart att få både färg och textur på transparenta objekt.
Sen berättar Stefan om det användningsområde han tycker sig se tydligast just nu:
– Jag brukar säga att 3D-skrivaren är en maskin som hjälper maskiner, fixa reservdelar på två timmar istället för att beställa från Tyskland som tar två dagar. Det är den största nyttan enligt mig.
Jan Sätherlund avslutar med att berätta att han har många duktiga elever som mer än gärna kommer ut och gör praktik hos de tryckerier som är intresserade. Och så snuddar han en sista gång vid den springande punkten i hans budskap:
– Det finns byråer runt om i landet som kan bedriva verksamhet endast på att skriva ut i 3D, varför skulle inte tryckerierna kunna göra samma sak utöver den ordinarie verksamheten?
Saknar man kompetens kring 3D så är det bara att skaffa denna med hjälp av alla duktiga studenter på Xenter.
