Nanocellulosa ger papper och kartong helt nya egenskaper, det blir både lättare och starkare, och skulle också kunna ersätta plast i många applikationer. Nu byggs en mobil demonstrationsfabrik för att ge pappersindustrin möjlighet att testa i större skala.Bild: Fullständigt delaminerad nanocellulosa består av långa (1-2 mikrometer) mikrofibriller (5-20 nm i diameter) och ter sig som en högviskös, skjuvningsförtunnande transparent gel. (Källa: Innventia)Innventia, BillerudKorsnäs och Vinnova samarbetar kring projektet som har som mål att skapa fler produkter än idag som baseras på skogsråvara – och därmed kunna tillverkas från förnyelsebar och bionedbrytbar råvara.Innventia driver sedan 2010 en pilotfabrik för framställning av nanocellulosa vid forskningsinstitutet i Stockholm. Genom etableringen av denna kunde tillräckligt stora mängder nanocellulosa framställas för forskning och utveckling mot papperstillämpningar. I och med projektet blir det möjligt att producera nanocellulosa i stor skala för användning i fullskaleförsök på pappers- och kartongmaskiner.– Nanocellulosa har fantastisk potential i papperstillämpningar, men även inom andra applikationer. Det här nya projektet är därför spännande då det ger oss en möjlighet att utvärdera potentialen i fullskala. säger Mikael Ankerfors, Projektledare, New Business Lab, BillerudKorsnäs i en kommentar.– Tack vare samarbetet med BillerudKorsnäs kan utvecklingen mot nya nanocellulosabaserade material ta ett språng. I ett senare skede kommer vi att erbjuda fler företag att få tillgång till demonstrationsfabriken som stöd i deras innovationsprocess, säger Torgny Persson, Vice President affärsområde Material Processes, Innventia.

Vad är nanocellulosa?

Källa: Innventia.seNanocellulosa (även kallad mikrofibrillerad cellulosa, MFC eller nanofibrillated cellulosa, NFC) har funnits sedan början av 1980-talet. Den framställs genom delaminering av cellulosafibrer i högtryckshomogenisatorer. Fullständigt delaminerad nanocellulosa består av långa (1-2 mikrometer) mikrofibriller (5-20 nm i diameter) och ter sig som en högviskös, skjuvningsförtunnande transparent gel.Kommersiellt utnyttjande av nanocellulosa misslyckades på 1980-talet på grund av den mängd energi som krävs (30.000 kWh / ton) för att delaminera fibrer. Den efterföljande utvecklingen på Innventia har resulterat i olika förbehandlingsmetoder av fiber, genom vilka energiförbrukningen kan minskas med upp till 98 % (ca 500 kWh / ton).